Första besöket.

Idag var jag hos kuratorn, blev där 62 minuter. Det var jävligt ansträngande, jag har på något vis inga svar på hennes frågor. Blir så mycket att tänka på så hjärnan orkar inte plocka ut viss information. Hon frågade en sån simpel fråga som: Och hur går det för ditt lag?
Tankeverksamheten kokar över och lämnar fula fläckar på hjärncellerna. Tankarna som legat och sjudit i typ 2 år har nu runnit över kanten. Någon jävel höjde värmen. Och idag så pratade jag NONSTOP. Hade så mycket att säga. Och ändå är inte ens hälften sagt. Man vet inte vart man ska börja. Och man ska inte utelämna något heller. Jag ska hålla på med att träffa henne MINST en månad till. Det känns bra.
Jag gick dit med en klump av tårar fastkörd någonstans mellan magen och intellektet, som inte ville lossna, varken med vatten eller kaffe. När jag kom ut därifrån hade klumpen, helt magiskt, försvunnit. Då hade jag världskrig i huvudet istället. Det försvann med hjälp av 1000 mg alvedon. Den tackar vi för!
Och som hon sa; "Ditt liv är i kaos. Men det kommer inte alltid vara det. Var inte rädd."

Have you ever been so lonely,
No one there to hold?
Pull me in or disown me,
And then climb inside.
My arms are open wide.
Have a look inside.

It is not that I am scared to learn,
Why I'm empty inside.
hold my hand or show some concern,
If I live or die.
My eyes are open wide.
Help me look inside.


Ovar and Out

Kommentarer
Postat av: Frallan

Fatima är underbar. Jag hoppas att du får "dras med" henne.

2007-03-21 @ 16:19:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback