Hå.

Ja, nu är det dags för den årlige utflykten till Sundsvall igen för att trolla lite boll. Det känns jäkla bra. Laddade upp med handbollsgymnasiet imorse, var en bra träning för min del. Känner mig liksom taggad till tusen för att ta guld i år /igen/, eller vad sägs? :)

Det är fullt ös runtomkring nu så jag bloggar inte lika ofta som förr, även om jag tänker att jag kommit på en sak att blogga om men det brukar jag glömma bort lika fort som jag kommit på det. Så ni får nöja er med det.

Och jag skulle vilja gå ut med er alla ikväll, men ni får hålla tummarna på att jag tar med guldet hem istället!
1 Juni smäller det... ; )

Tacka Anton för att jag musik i helgen. Den är faktiskt bättre än någonsin nu :D
Helt otroligt.


Over and Out

Whoever appeals to the law against his fellow man
Is either a fool or a coward.
Whoever can not take care of himself without that law is both.
For a wounded man shall say to his assailent
If i live i will kill you
If i die you are forgiven.
Such is the rule of honor.

Over and Out

Idag var jag hos kuratorn, blev där 62 minuter. Det var jävligt ansträngande, jag har på något vis inga svar på hennes frågor. Blir så mycket att tänka på så hjärnan orkar inte plocka ut viss information. Hon frågade en sån simpel fråga som: Och hur går det för ditt lag?
Tankeverksamheten kokar över och lämnar fula fläckar på hjärncellerna. Tankarna som legat och sjudit i typ 2 år har nu runnit över kanten. Någon jävel höjde värmen. Och idag så pratade jag NONSTOP. Hade så mycket att säga. Och ändå är inte ens hälften sagt. Man vet inte vart man ska börja. Och man ska inte utelämna något heller. Jag ska hålla på med att träffa henne MINST en månad till. Det känns bra.
Jag gick dit med en klump av tårar fastkörd någonstans mellan magen och intellektet, som inte ville lossna, varken med vatten eller kaffe. När jag kom ut därifrån hade klumpen, helt magiskt, försvunnit. Då hade jag världskrig i huvudet istället. Det försvann med hjälp av 1000 mg alvedon. Den tackar vi för!
Och som hon sa; "Ditt liv är i kaos. Men det kommer inte alltid vara det. Var inte rädd."



Ovar and Out

Men tanke på att jag inte har något att göra och att det bara går dåliga program på tvn och att jag har sett alla filmer jag äger minst 2 gånger, och ja, you know, så har jag bestämt mig för att skriva ett seriöst blogginlägg.

Många människor frågar mig hur jag mår, och det vanligaste svaret är nog; Jo, det är ju dumt att klaga.
Och ja visst, det kan tyckas, men sanningen är ju den att det är käpprätt åt helvete. My life is a bitch. Jag kan inte påstå att jag vet varför, men jag vet iaf att jag:
Har prestationsångest
Inte kan acceptera mig själv och mina svagheter
Får perioder av depressioner då och då, helt plötsligt.
Det är inte kul, långt ifrån faktiskt. Rent ut sagt; så suger det. Jag kan bryta ut i gråt helt abrupt, och inte kunna förklara varför. Men jag har tagit ett steg på vägen nu och det är att jag ska träffa kurator på måndag. Sen får vi se vart det leder. Jag tror på psykolog. Men men. Sånt som visar sig.

Handbollen är också ongoing och är faktiskt svinjobbig; viruset tar ut ALL energi redan innan man värmt upp. Mina vänne säger: VILA! Jag klarar inte av det. Jag är för kär i handboll. Så jag kommer väl bli frisk typ någon gång efter SM i göteborg : )

Skolan är inte så jobbig nu, har bara ett prov till veckan, jämfört med 3 denna vecka och en inlämning. Hade ett väsentligt matteprov i veckan och det kändes jävligt bra.

Och nu följer lite poesi:

I have to learn to sleep through misery, never going to wake up feeling free.


As I watch those girls doing their things, greater than ever, I say to myself: stop dreaming, you fool, you don't even have the ability to get that good. Not even close. And then, I realize what I just said to myself. I start to cry, also realizing what a god darn lack of confidence. I have to belive in myself. But that's hard - VERY hard.


Duty first - Self second.

KISS - A world without heroes.
In a world without dreams
Things are no more than they seem
And a world without heroes
Is like a bird without wings
Or a bell that never rings
Just a sad and useless thing

Over and Out

Ganska mycket denna vecka, men egentligen ska man väl inte gnälla - stackars IB2 med sina mock exams.

Var iaf upp till läkare idag, och det var som sagt, inte bara ett, utan flera virus som går i en ond cirkel. Fick bara hostmedicin, ty ingen antibiotika bet på denna sjukdom. Det var bara att rida stormen ut!

Och det suger att väldigt få kommenterar denna blogg. KOM IGEN NU!
Om du läser detta, kan du väl iaf lämna ditt namn eller nå? ?

Bet I'm half-naked at the end of this song.

Från Ludvika och bolltrolleri. 19-19. Kan diskuteras. Men fan.

Det är som om någon tagit ut min hjärna och lagt dit en fet pizzadeg.
Men jag och min pizzadeg tänker ändå hugga in på lite biologi.
Blir lätt så. Påsen har legat i mitt rum nu, fylld med böcker, och nu har ångesten blivit för grov.
Och festandet som jag skrev om tidigare? Nej. Varken ork eller lust.

Snart är det måndag. Rysligt.

Elliot Smith - Because (Beatles cover)


Over and out
♣

Stora dagen har snart passerat - det har varit trevligt.
Må säga att jag är besviken på en del som inte ens sagt grattis. Känns konstigt.
Men fan. Folk prioriterar på deras eget sätt.

Snart bär det också av mot Ludvika för en viktig match.
Sen kanske det blir party på kvällen.
Spännande.

Och just DÄR kom jag på att vi skulle visst ha matsäck med oss imorgon.. Åh...
ÅH!
Bara att börja koka makaroner då.

Lamb of God - Omerta. (Lägg märke till den korrekta stavningen hjärtat.)
Du vet vem du är.. [flörtar frenetiskt.]

Saknar alla Ibmtf.

Nä, nog med detta, ska nu njuta av mina sista 20 minuter på den första dagen i mitt liv som F17.

Over and out.