Dags igen.

Spelade FSM i helgen, och vi åkte ur. Fan vad värdelöst.
Usch usch usch.
Men matchen mot Tumba, som vann sm förra året, det är något att hurra över.
Jag tänker inte skriva så mycket om FSM nu, då jag har så mycket annat att skriva om...

Det är alltså dags igen. Ytterligare en jävla psykperiod. Dom hittade proppen idag, så nu vet vi äntligen vad det handlar om. Hon kommer troligtvis få ta en tripp till Sandviken till ett rehab-center, men det kommer ta lång tid att få tillbaka allt, väldigt lång tid. Jag tror faktiskt inte riktigt att jag fattat det än. Jag har accepterat det, men inte fattat det. Och det är fortfarande så, att det som gör mest ont i mig är att se henne så ledsen, så hopplös och utan den glimten i ögat som annars alltid funnits där. Jag blir som mamma åt min egen mamma.

Här hemma börjar stämingen sjunka, antar att det beror på att ingen av oss orkar hålla tillbaka längre. Jag är den där wannabe-superkvinnan, som vill måste klara av att stå upp i precis alla situationer. Och något som dom verkar ha missat är att jag går IB, jag går handbollsgymnasiet, jag tränar handboll på sidan om, och inte minst, jag vill ha ett socialt umgänge. Men det hinns liksom inte med. Trots allt det underbara stöd jag har från mina nära och kära så finns det saker som jag inte kan lägga över på andra.
¤ Ingen kan göra mitt plugg
¤ Ingen kan träffa min mamma som hennes dotter
¤ Ingen, INGEN kan träna åt mig.
¤ Ingen kan göra det som måste göras här hemma.

Jag antar att jag inte insett hur pass hårt det här är egentligen,
inte förrns nu.

Jag trodde verkligen på mig själv, att jag skulle fixa det här.
Men fan. Vad gör man?
Bryter ihop, gråter. Gråter en skvätt till.
Det är vad man gör, är att man inte orkar.

Jag måste bort ifrån det här helvetet. Men hur?
Den frågan återstår.
Jag vill någonstans, där inget av det här existerar, där jag kan ta en paus från ALLT det här.
Dit där jag kan få bara vara.

[suckar och gråter]

Får jag inte lägga på min fasad som jag har om dagarna, så skulle inget funka.
DET skulle göra allt mycket tyngre.

Imogen Heap - Hallelujah.

Jag antar att det är sånt här som får en att se livets för och nackdelar ur en annan synvinkel. Jag antar att det är sånt här som får en att uppskatta det lilla. Jag antar att det är sånt här som gör en vuxen.

Over and Out.


Ischemisk stroke.

Ja, mamma ligger på sjukhuset nu, förlamad på höger sida kroppen.
Det gör så jävla ont att se henne såhär.
Hon gråter ofta.
Hon kan inte gå.
Hon sluddrar när hon pratar.
Om det kommer bli bättre, det vet dom inte.
Det här händer inte.......
[fäller ytterligare antalet tårar]

Även om jag måste vara stark nu, och hjälpa mamma igenom det här, så gråter jag mig igenom dagarna..

Och när man omöjligt trodde att livet kunde bli värre....

Jag vill tacka alla som finns där för mig, utan er vet jag inte vad jag skulle tagit vägen.

Har börjat laddat för helgen nu, på något vis.
Nu jävlar.
För din skull mamma.

Over and Out

04.41

Vaknade jag av att dörren var öppen, irriterad över att någon väckt mig går jag upp, och ser då att mamma ligger på golvet i badrummet, och Donald irrar omkring i lägenheten. Vad är det som händer? frågar jag. Mamma dussar nått om att hon skulle kliva upp ur sängen. Donald säger att ambulansen ska komma. Mamma har ingen som helst känsla i höger sida av kroppen, inte i benet, inte i armen, inte i ansiktet. 04.45 kör ambulansen iväg med mamma.

Jag är rädd nu. Rädd, spyfärdig och gråten.
Jag konstaterade igår att jag inte orkade mer, att jag skulle vilja dö i en minut eller två.
Och gör det här saken bättre?
nej...
FY fan, livet suger.

jag orkar inte mer längre....
jag gör inte det.


Vill hitta ord djupt inne i min själ som säger allt vad du betyder för mig
dyrbara mamma, jag älskar faktiskt dig.

Live from Lanzarote

Val nere i Spanien maste man ju leta upp en dator ;)

Sadar vader, 27 grader som haller i sig. Saknar alla.
Har inte sprungit, inte pluggat. Vart ska denna tjocka vecka ta vagen?
Nej, fy fan.

Handboll ar jag standigt desperat efter.
Me love.

Att älska dig annu mer. Om möjligt.

Sara Hedin, Anne Jörnelind. Jag saknar er och alskar er.

Prebiesar, ill be back soon. Antar att det ar tyst och skont nu, men snart ar helvete tillbaks ;)

Over and Out

Im off.

Counting Corws - Holiday in Spain.


Adios mis amigos, mi amore.


Over and Out

Mini-weekend.

Avslutade detta lov med några dagar i Skövde. Skuru F95 i Skadevi Cup. Gick inte så vidare bra, men huvudsaken är att man har kul :)
Kommer ett inlägg senare om hur sjuk handbollskulturen är i sthlm.

Och åker man ner till Skövde MÅSTE man träffa favoriten ANNA HEDIN.
Stjärnan med hjärtat av guld. Jag och systrarna Hedin hade nästan en heldag, kollade på pojkjuniorer som lirade boll, WOW säger jag bara. Sen blev det pizza. MYS. Tokgillar er båda, det var väldigt trevligt att få träffa Anna igen, då jag för övrigt måste dras med Sara varenda dag.. *suck*.... ; ]

Veckans:
Sara Hedin: Vad är det egentligen för smak-skillnad på råtstekt potatis och vanlig?
Hanna Sundqvist: *Suckar och skickar värsta idiotförklarande blicken* Är den inte råstekt så ÄR DEN VÄL FÖR FAN RÅ!
[Tystnad]
Anna, Hanna, Sara: [Skrattar så att tårarna rinner]

Skola i 4 dagar, sen sol.

Over and Out.