Mycket har hänt sedan senast.
Anne - världen bästa kapten. tack <3
Emma - TACK för alla peptalks och kärleksstunder
Maria - Med lite samma inställning till livet glömmer jag aldrig dig och ditt leende.
Emelie - Sagan om de två tornen. Mer än så behöver jag inte säga.
Frida - Roliga stunder och allvarsamhet. glöm inte knäskydden på träningarna trots att jag inte är där.
Tina - 08'an som tog stegisättningen rakt in i mitt hjärta.
Johanna - tack vare dig började jag en gång trolla boll. stort tack!
Moa - Ömsesidig tycke och vettiga diskussioner samt några förbannade bra inspel.
Mattsson - Jag hoppas verkligen dina ben blir vettiga snart, du behövs i våra vaniljBigMc's.
Josefin - Min landslagare numero uno.
Lina - Vasst humör men ett hjärta av guld och ett leende av varmaste solsken. Och ett skott som heter duga.
Camilla - Halvan, vi hör ihop.
Gabbe - Du har utvecklats grymt detta år! Keep up the good work :)
Erika B - Medspelerskan med lejonmanen!
Erika J - "Jag sprang tre varv runt travbanan", goooooooodie goalie!
...och sist men absolut inte minst Tunna - Tack för allt du lärt mig, livserfarenheten, hoppskottet och, TACK för att du var den som tog mig över min mentala barriär.
Efter götet kom jag hem slaktad och klar. Blev en heldag med Lisa, heineken i glasflaska på hellen och underbara konversationer. puss pårej Larsson.
Söndagen inleddes med en handbollsavslutning i Alfta, mycket trevligt! Sedan blev det Schönning för hela slanten, teaterapade oss, skolade oss, promenerade och åt. Precis som en söndag ska vara.
Idag läste jag något sjukt.
Elisabeth är 18 år när den tjocka ståldörren stängs om henne en augustidag 1984.
Pappans upprepade våldtäkter gör henne gravid sex gånger.
Efter att ha fött sitt andra barn försöker Elisabeth fly. Men pappan låser in henne i skräck-källaren igen.
Tre av barnen har aldrig lämnat källaren - förrän nu.
Källaren till det stora huset på Ybbsstrasse 40 i Amstetten har flera rum som nås via den trånga hallen. En ståldörr med kodlås, dold bakom en bokhylla, skiljer de hemliga rummen från bottenvåningen.
Det finns en tv, kokvrå och toalett. På väggarna sitter gamla affischer och tavlor. Takhöjden är högst 170 centimeter.
Dagsljuset har ingen möjlighet att stråla in genom de fönsterlösa väggarna.
De hemliga källarrummen var Elisabeth Fritzls fängelsecell från den 28 augusti 1984.
Det hon hittills berättat om åren i fångenskap är obeskrivligt omänskligt. Men mardrömmen började tidigare än så.
I slutet av 60-talet får ingenjören Josef och läraren Rosemarie dottern Elisabeth. Hon går i skolan, är ytligt sett precis som alla andra barn - men bär på en hemlighet.
När Elisabeth är elva år gammal våldtar Josef henne för första gången.
Och övergreppen, både fysiska och psykiska, fortsätter hela tonårstiden.
Han drogar sin artonåriga dotter och för ner henne i källaren. Han fjättrar hennes händer och låser ståldörren. Sedan dess har hon varit inlåst - och utlåst från världen.
Josef kontaktar polisen. Han berättar förtvivlat att hans dotter försvunnit från hemmet.
Elisabeth blir internationellt efterlyst, men i övrigt händer inte mycket. Efter en knapp månad återvänder Josef Fritzl till polisen. Han visar ett handskrivet brev som han säger sig ha fått i posten.
"Leta inte efter mig", står det i brevet som är undertecknat av Elisabeth.
Polisen tror på historien och drar slutsatsen att Elisabeth Fritzl håller sig frivilligt undan - att hon kanske gått med i någon sekt. Fallet faller i glömska.
Medan krig inleds och avslutas, presidenter och statsministrar kommer och går och världskartan ritas om, sitter Elisabeth kvar i sin pappas våld.
Men tyvärr är hon inte ensam i källaren.
Under åren i fångenskap föder Elisabeth Fritzl sju barn i källaren.
En tvillingbror dör strax efter födseln. Josef tar den döda kroppen från källaren och bränner den i ugnen.
Far till samtliga barn är, enligt Elisabeth, Josef Fritzl, Elisabeths pappa och barnens morfar.
Tre av Elisabeths barn - Lisa, Monika och Alexander - får leva normala liv. De går i skolan, träffar kompisar och bor på övervåningen i det gråa stenhuset tillsammans med sina "morföräldrar".
Rosemarie och Josef Fritzl säger till myndigheterna att de tre barnen lämnats vid deras dörr när de var spädbarn. Bifogat i vart och ett av fallen fanns en lapp från Elisabeth där hon vädjar till sina föräldrar att ta hand om dem. "Morföräldrarna" får vårdnaden.
De tre andra barnen, Felix, Stefan och Kerstin som i dag är fem, 18 och 19 år gamla, växer upp i fångenskap tillsammans med sin mamma och får aldrig se dagsljus.
Deras mamma lär dem tala.
Socialtjänsten gör regelbundna besök i huset för att titta till de tre barnen som de trodde lämnats på trappan.
Men de hör aldrig Elisabeth eller hennes tre andra barn som hålls inlåsta en trappa ner. De misstänker aldrig att något är fel.
Det påstås att Elisabeths mamma Rosemarie aldrig känt till sin makes hemlighet. Hon ska inte ha haft någon aning om att hennes dotter och tre barnbarn suttit inlåsta i källaren.
Elisabeth och de tre källarbarnen har tagits om hand av ett team av psykologer. De uppges må mycket dåligt.
Josef Fritzl, 73, har fått en alldeles egen cell.
Det är vansinne. Totalt vansinne.
Frågan är nu: HUR FAN KAN FOLK VARA MOT DÖDSSTRAFF?!
Denna mannen som gjort allt detta fick alltså en egen cell. Fan vad smärtsamt för honom.
Sjuka jävla samhälle, öppna ögonen för alla människor som Josef Fritzl där ute och ta ställning.
Chemistry SL test - "Acids & Bases" + "Oxidation & Reduction"
English A2 HL - Interactive Oral Activity
History SL - Mock exam paper 1
Language A1 Swedish HL - Mock exam paper 1
Over and Out
If you're going to San Fransisco be sure to wear some flowers in your hair.
"Dygnen går upp och ner, ibland är man jätteglad och ibland är man jätteledsen.
Aa, typ som en... tunnelbana liksom!"
Idag ska jag ut och köra lite, sen råplugga! Tänkte försöka hinna med en ChSL-labbrapport och lite ChSL & LaA2HL läsning. Sen på kvällningen så ska jag ta med Anna och Lisa till ett av världens mysigaste ställen.
Nu har ju även bo-själv-i-en-trea fasen inletts! Vanor kommer bli: Tvätta, laga mat, vattna blommor, ta in all post, ansvar när det kommer till att hålla någon vettig dygnsrytm. Men inte minst: SOVA I DUBBELSÄNG DEM DAGARNA JAG VILL! woho! Känns dock som om maten inte kommer varieras så vilt, och som att det där med dygnsrytmen kommer gå rakt åt pipsvängen, så att säga. Men jag kommer ju inte bo här längre än till Juni, för då flyttar jag till the United Kingdom över sommaren. Hemkomst i slutet på Augusti!
Tillsdess: Livet känns ibland kuk och antiklimax, för att uttrycka sig rätt. Men jag vill dedikera en tanke åt alla nära och kära som finns vid min sida.
Tillsdess: Livet är en kamp. EN ständig kamp. Vill du vinna måste du slåss för din rätt, slåss för att få skrika THIS IS SPARTA, men främst slåss för att få stå som en segrare i slutet. För det är trots allt det som spelar någon roll i slutändan.
Tillsdess: Gå in i situationen, ta smällen och skaffa dig blåmärken.
Tillsdess: Kick that base!
Over and Out
Spiral staircase going down.
Sen upp och duscha, angenämnt. På med kläder, bland annat den nya jackan jag köpte mig i Berlin. Knatade iväg till skolan, hade mattelektion och åt lite lunch. Hem i ett knyck och på med andra kläder, drog på mig löparskorna och stack ut en runda, kändes bra med tanke på att jag nyss observerade att jag börjar få hull på halsen nu...
Sen iväg och hämta vespan, ska säljas nu, så jag tänkte ta och tvätta den och knäppa ett kort sen och fixa annons. Nu har jag börjat tvätta kläder. Jag känner mig effektiv idag! Men resten av kvällen blir det nog att lalla omkring en del tror jag bestämt. Köra lite bil och äta någon mat.
Umgänge sökes!
Over and Out
Intern sammanfattning av Tyskland.
Ångest i bussen.
A hor nalle.
Hallelujah ♥
"Ja, Fula skor hade han iallafall!"
Choklad-fondue.
"Sen ska vi ruckfluga till Schweden!"
"Hölludu!"
Spendera pengar.
Fotografera.
"Men FUCK, vi kan ju inte texten?!"
Germanska vingar.
"Om inte du berättar för mig så ska jag se ut såhär i hela mitt liv!"
Tidiga mornar.
Tack Nadija för att du lät oss bo hos dig.
Tack Mollie och Sofia för en underbar resa.
" . . . all the same time I cannot say I don´t love you."
Jag saknar dig.
Auf Widersehen.
Packlista: BERLIN
Skinnstövlar
Tygskor
Handduk
Deo
Hudlotion
Schampoo
Balsam
Smink
Sminkbortttagning
Mysbyxor
Polo Piké-tröja
Lacoste sov-tröja
Svarta byxor
Gråa byxor
Ett foto på dem jag älskar
Hårspray
Plattång
ipod + sladd
Smycken
Hårborste
Underkläder
Strumpor
College-tröja
Saints and Mortals-tshirt
Gåvor till värdfamiljen
Franz Kafka - Förvandlingen
Handbollsgymnasietröja
Pass
Pengar
Mobil + laddare
Parfym
Kamera + Batteri
Jeans
Skjortklänning
Solglasögon x 2
Brottarlinne
Matsäck
Richard van de Lagemaat - Theory of Knowledge
International Certificate of Vacation
och sist men inte minst: ett glatt humör! (måste dra in en klassiker, vafan.)
12:50 Destination: Berlin TXL Flight: AB8103 AIR BERLIN GMBH
Ja, men då borde man vara redo för 5 dagar i Berlin då :)
Nu ska jag sova.
Over and Out
Devotion.
Ingen soldat.
Jag vill tacka alla inblandade för stöd och pratstunder.
Ikväll är jag med Tina och myser med godis och skitsnack och kycklingwraps. Behövligt.
Jag behöver inte sova själv. Det är skönt.
Jag sov själv igår. Det var tufft. Men det gick. Det gjorde mig bättre.
Nu taggar jag vinkväll med Sara imorgon med välbehövligt prat.
Over and Out
I just died in your arms.
Tanken på värmen. Tanken på kärleken. Tanken på att just allt det är borta nu.
"Quid me nutrit, me destruit."
Over and Out
Underbaraste utfyllnads-inlägget någonsin.
I'm walking on pins and needles.
Idag är det måndag, Jag känner mig trött, sliten och som alltid, sjukt jävla less.
Går på reservlagret nu för att orka. Hoppas bara jag håller i hela vägen ut.
Jag har ifrågasatt, brytit ihop, hoppats, blivit besviken, glädjen har spirat och tiderna har varit bättre.
Men nu är beslutet fattat.
Over and Out
When I say nothing at all...
Jag har i alla fall vett nog att inte skriva när jag inte har någonting att skriva om.
Det borde fler ta efter.
Over and Out