Seriöst.
Men tanke på att jag inte har något att göra och att det bara går dåliga program på tvn och att jag har sett alla filmer jag äger minst 2 gånger, och ja, you know, så har jag bestämt mig för att skriva ett seriöst blogginlägg.
Många människor frågar mig hur jag mår, och det vanligaste svaret är nog; Jo, det är ju dumt att klaga.
Och ja visst, det kan tyckas, men sanningen är ju den att det är käpprätt åt helvete. My life is a bitch. Jag kan inte påstå att jag vet varför, men jag vet iaf att jag:
Har prestationsångest
Inte kan acceptera mig själv och mina svagheter
Får perioder av depressioner då och då, helt plötsligt.
Det är inte kul, långt ifrån faktiskt. Rent ut sagt; så suger det. Jag kan bryta ut i gråt helt abrupt, och inte kunna förklara varför. Men jag har tagit ett steg på vägen nu och det är att jag ska träffa kurator på måndag. Sen får vi se vart det leder. Jag tror på psykolog. Men men. Sånt som visar sig.
Handbollen är också ongoing och är faktiskt svinjobbig; viruset tar ut ALL energi redan innan man värmt upp. Mina vänne säger: VILA! Jag klarar inte av det. Jag är för kär i handboll. Så jag kommer väl bli frisk typ någon gång efter SM i göteborg : )
Skolan är inte så jobbig nu, har bara ett prov till veckan, jämfört med 3 denna vecka och en inlämning. Hade ett väsentligt matteprov i veckan och det kändes jävligt bra.
Och nu följer lite poesi:
I have to learn to sleep through misery, never going to wake up feeling free.
As I watch those girls doing their things, greater than ever, I say to myself: stop dreaming, you fool, you don't even have the ability to get that good. Not even close. And then, I realize what I just said to myself. I start to cry, also realizing what a god darn lack of confidence. I have to belive in myself. But that's hard - VERY hard.
Duty first - Self second.
Många människor frågar mig hur jag mår, och det vanligaste svaret är nog; Jo, det är ju dumt att klaga.
Och ja visst, det kan tyckas, men sanningen är ju den att det är käpprätt åt helvete. My life is a bitch. Jag kan inte påstå att jag vet varför, men jag vet iaf att jag:
Har prestationsångest
Inte kan acceptera mig själv och mina svagheter
Får perioder av depressioner då och då, helt plötsligt.
Det är inte kul, långt ifrån faktiskt. Rent ut sagt; så suger det. Jag kan bryta ut i gråt helt abrupt, och inte kunna förklara varför. Men jag har tagit ett steg på vägen nu och det är att jag ska träffa kurator på måndag. Sen får vi se vart det leder. Jag tror på psykolog. Men men. Sånt som visar sig.
Handbollen är också ongoing och är faktiskt svinjobbig; viruset tar ut ALL energi redan innan man värmt upp. Mina vänne säger: VILA! Jag klarar inte av det. Jag är för kär i handboll. Så jag kommer väl bli frisk typ någon gång efter SM i göteborg : )
Skolan är inte så jobbig nu, har bara ett prov till veckan, jämfört med 3 denna vecka och en inlämning. Hade ett väsentligt matteprov i veckan och det kändes jävligt bra.
Och nu följer lite poesi:
I have to learn to sleep through misery, never going to wake up feeling free.
As I watch those girls doing their things, greater than ever, I say to myself: stop dreaming, you fool, you don't even have the ability to get that good. Not even close. And then, I realize what I just said to myself. I start to cry, also realizing what a god darn lack of confidence. I have to belive in myself. But that's hard - VERY hard.
Duty first - Self second.
KISS - A world without heroes.
In a world without dreams
Things are no more than they seem
And a world without heroes
Is like a bird without wings
Or a bell that never rings
Just a sad and useless thing
In a world without dreams
Things are no more than they seem
And a world without heroes
Is like a bird without wings
Or a bell that never rings
Just a sad and useless thing
Over and Out
Kommentarer
Postat av: Ida
Jag känner precis lika som dig. Har lite problem sådär jag med, liknande! Du är inte ensam.
Postat av: Spunkis.
Är detta Ida som i Ida min klassis? :)
Trackback