Hå.

Det är i stort sett helg.
Helt underbart.

Att det kan vara så magiskt skönt att sluta existera för en dag.
Och att det kan vara så heartbreaking att inte kunna få upp ett lås.
Att en liten liten sak kan få dig att gråta i timmar.
Att inte orka. Att falla.
Att känna sig otillräcklig.
Att bryta ihop, men sakta vakna igen.
Att skita i matte E.
Att känna; snart flyr jag.

Vi visar oss i skenet av en lögn,
vandrar i stillhet genom ändlös sömn.
Vi vill ge sken av att tåla allt vi ser,
en börda som kan växa mer och mer.
Vi glömmer det som faktiskt sker
och väljer det vi tror oss se.
Vi låter det bli sanningen
och styrs av allt omkring.
Och vi som ser hur vårat inre dör,
vet att det är så vi alla gör.

Men nu, träning med familjen2.

Over and Out