Hå.

Elisabeth är 18 år när den tjocka ståldörren stängs om henne en augustidag 1984.

Pappans upprepade våldtäkter gör henne gravid sex gånger.

Efter att ha fött sitt andra barn försöker Elisabeth fly. Men pappan låser in henne i skräck-källaren igen.

Tre av barnen har aldrig lämnat källaren - förrän nu.

Källaren till det stora huset på Ybbsstrasse 40 i Amstetten har flera rum som nås via den trånga hallen. En ståldörr med kodlås, dold bakom en bokhylla, skiljer de hemliga rummen från bottenvåningen.

Det finns en tv, kokvrå och toalett. På väggarna sitter gamla affischer och tavlor. Takhöjden är högst 170 centimeter.

Dagsljuset har ingen möjlighet att stråla in genom de fönsterlösa väggarna.

De hemliga källarrummen var Elisabeth Fritzls fängelsecell från den 28 augusti 1984.

Det hon hittills berättat om åren i fångenskap är obeskrivligt omänskligt. Men mardrömmen började tidigare än så.

I slutet av 60-talet får ingenjören Josef och läraren Rosemarie dottern Elisabeth. Hon går i skolan, är ytligt sett precis som alla andra barn - men bär på en hemlighet.

När Elisabeth är elva år gammal våldtar Josef henne för första gången.

Och övergreppen, både fysiska och psykiska, fortsätter hela tonårstiden.

Han drogar sin artonåriga dotter och för ner henne i källaren. Han fjättrar hennes händer och låser ståldörren. Sedan dess har hon varit inlåst - och utlåst från världen.

Josef kontaktar polisen. Han berättar förtvivlat att hans dotter försvunnit från hemmet.

Elisabeth blir internationellt efterlyst, men i övrigt händer inte mycket. Efter en knapp månad återvänder Josef Fritzl till polisen. Han visar ett handskrivet brev som han säger sig ha fått i posten.

"Leta inte efter mig", står det i brevet som är undertecknat av Elisabeth.

Polisen tror på historien och drar slutsatsen att Elisabeth Fritzl håller sig frivilligt undan - att hon kanske gått med i någon sekt. Fallet faller i glömska.

Medan krig inleds och avslutas, presidenter och statsministrar kommer och går och världskartan ritas om, sitter Elisabeth kvar i sin pappas våld.

Men tyvärr är hon inte ensam i källaren.

Under åren i fångenskap föder Elisabeth Fritzl sju barn i källaren.

En tvillingbror dör strax efter födseln. Josef tar den döda kroppen från källaren och bränner den i ugnen.

Far till samtliga barn är, enligt Elisabeth, Josef Fritzl, Elisabeths pappa och barnens morfar.

Tre av Elisabeths barn - Lisa, Monika och Alexander - får leva normala liv. De går i skolan, träffar kompisar och bor på övervåningen i det gråa stenhuset tillsammans med sina "morföräldrar".

Rosemarie och Josef Fritzl säger till myndigheterna att de tre barnen lämnats vid deras dörr när de var spädbarn. Bifogat i vart och ett av fallen fanns en lapp från Elisabeth där hon vädjar till sina föräldrar att ta hand om dem. "Morföräldrarna" får vårdnaden.

De tre andra barnen, Felix, Stefan och Kerstin som i dag är fem, 18 och 19 år gamla, växer upp i fångenskap tillsammans med sin mamma och får aldrig se dagsljus.

Deras mamma lär dem tala.

Socialtjänsten gör regelbundna besök i huset för att titta till de tre barnen som de trodde lämnats på trappan.

Men de hör aldrig Elisabeth eller hennes tre andra barn som hålls inlåsta en trappa ner. De misstänker aldrig att något är fel.

Det påstås att Elisabeths mamma Rosemarie aldrig känt till sin makes hemlighet. Hon ska inte ha haft någon aning om att hennes dotter och tre barnbarn suttit inlåsta i källaren.

Elisabeth och de tre källarbarnen har tagits om hand av ett team av psykologer. De uppges må mycket dåligt.

Josef Fritzl, 73, har fått en alldeles egen cell.

Det är vansinne. Totalt vansinne.
Frågan är nu: HUR FAN KAN FOLK VARA MOT DÖDSSTRAFF?!
Denna mannen som gjort allt detta fick alltså en egen cell. Fan vad smärtsamt för honom.
Sjuka jävla samhälle, öppna ögonen för alla människor som Josef Fritzl där ute och ta ställning.

Over and Out