Hå.

Idag tänkte jag blogga om tandläkare. Jag var ju dit idag, för att få käften limmad. Min underkäke känns numera extremt sträv och smakar mjöl. Inte särskilt hångelvänligt alls. Ja, tandläkare var det ja. De är så melankoliska. Det är liksom inte som så att man möts av ett stort leende och ett glatt hej när man anländer till mottagningen, utan alla daltar omkring i sin egen takt i sina egna foppatofflor. Jag tycker nästan synd om dem, de ser så dystra ut i sina urtvättade uniformer i någon skum, smått tråkig färg. Efter att sömnigt ha tagit i hand med patienten så välkomnar dem dig in i någon liten halv-belyst håla där de börjar med att tvätta händerna. Sedan ska dem, i vilket tillstånd av hygien som helst, ner med fingrar, verktyg och, inte alltid, handskbeklädda händer in i någons mun. Och endast patienten själv vet ju vad som kan ha varit i dennes mun, och ja, tur är väl det. Jag tycker det är äckligt. Att kladda ner sig själv i någon annans bakterier och skrapa bort beläggningar från tand och tunga, råda om hur man faktisk ska borsta tänderna och använda tandtråd, och rukka på vårt allra heligaste - tänderna. Man kan ju tro att en tandläkare ska ha ett fint leende. Men om du tittar efter riktigt noga så ser du sorgekanterna, fast inte under naglarna, men mellan tänderna. Om du utvidgar dina näsborrar lika stort som du tvingar din mun att tillfälligt göra också, så känner du röklukten. Känn efter riktigt noga så känner du det. Fimpar, skvaller med tandsköterskorna, vitlöksdressingen från lunchen, sorg och uttråkad. Det är inget för mig. Tandläkare. MEN cred ska dem ha. Vad vore mitt leende utan tandläkare? Bra nog snett iallafall ;)



Men idag ska jag iaf få kolla på lite bolltroll. Jag själv tänkte börja träna på måndag. Har tok-ångest nu. Legat i min säng i två veckor. Typ - tack och hej kondis! Nu måste jag börja om från början. Som efter ett juluppehåll. BLÄE. Får iaf träffa emma ikväll :) mys.


Over and Out