Hå.

Sportlov ska glädja en sägs det. Mitt fick en ganska rövig början för att tala i raka ord. Jag är sjuk - har legat nedbäddad i en vecka nu med trolig lunginflammation. Gör dagarna allt som INTE kan ses som innehållsrikt. Idag har jag tagit ett steg på krigarstigen och tittar nu på egen lägenhet på gärdet, mitt i gräddan. Ikväll ska folk ut - men inte jag. Min ljuspunkt ikväll blir väl.. ja.. att sova. Imorgon kommer iaf Emil hit. Annars hade jag fått fel i huvudet. Instängd att dela samma luft, samma mat, samma toa och samma jävla frukostflingor med 2 personer till blir allt för påfrestande i längden. 17 år och 347 dagar räckte för mig. Jag har nog tröttnat. Tröttnat på att bara få höra hur oduglig man är. För jag vet faktiskt att det är fan det sista jag är. Oduglig.



och nu kom älsk förbi som av en överraskning. han är underbar för mig och mitt liv just nu.
Även tack till Engberg för dejten idag :)

Over and Out